Jag har under flera år fotat mina äventyr och upptäckte i naturen. I vissa fall har jag delat med mig via denna blogg och vissa bilder har delats med familj och vänner för att visa vad det är man egentligen gör ute i skogen. Jag är ingen fotograf och har använt en enkel liten kamera och har tagit korten när det känns rätt eller det är något speciellt jag sett. Med en digitalkamera har jag kunnat ta nästan hur många bilder som helst och experimenterat 
med olika inställningar och ibland har det blivit riktigt bra. Men om sanningen ska fram så har delete knappen jobbat hårt efter att korten laddats ner till datorn. Detta har varit lite av en rutin efter varje utevistelse, om det så varit en dag eller en vecka har sällan spelat någon roll.
Men sen så händer som inte får hända, under en dagstur med kanoten i höstas där jag paddlade nerför Nissan. Dagen är grå och löven har fallit av träden men kylan har inte slagit till än (skulle dröja länge har det sedan visat sig). Jag tar några kort här och där men det blir jobbigare och jobbigare att gräva upp den vattentäta packpåsen och plocka ur kameran. Jag missar många bra kort för att jag hinner helt enkelt inte få upp kameran. Så till slut så plockar jag ur kameran och har den lätt tillgänglig i en jackficka. Möjligheten att ta fler och snabbar kort ökar, men missar dock när jag råkar skrämma iväg en älgko som bara vart några meter ifrån mig. Dagen går mot sitt slut och jag har bara någon kilometer 
kvar till upphämtningsplatsen och mörkret börjar sakta komma. Men när jag ska passera ytterligare ett av alla dessa träd som ligger i ån så händer som inte får hända. Jag fastar i trädet, kanoten får bredsida och strömmen gör att jag tappar kontrollen och faller in i vattnet. Efter att ha kommit upp ur vattnet inser jag vad som hänt, kameran är genomblöt och fungerar inte längre och även efter räddningsförsök när jag sedan kommer hem så funkar han inte längre. Vad som hände när jag hamnade i vattnet och hur jag klarade av resten är en historia försena lägereldskvällar.
Att inte längre ha en fungerande kamera känns riktigt tråkigt och mina utevistelser sen dess har varit odokumenterade. Dock så har detta väckt en del tankar och att vara utan 
kamera har en del fördelar trots allt. Jag kopplar av mer än vad jag gjorde innan, att fota är inte längre ett mål när jag är ute utan fokuserar på annat. Det tråkiga är att jag längre inte kan dokumentera mina vistelser i naturen. Så nu funderingar och testar andra sätt att dokumentera detta, dagbok/journal har fungerat förut kanske det kan fungera igen. Efter att ha läst i några gamla anteckningsböcker så saknar jag det en del och bilder kan inte läsa tankar. Det svåra är att kunna beskriva känslan och att få igång skrivandet, kanske du har några knep förslag eller hur dokumenterar du dina äventyr eller gör du det inte alls?
